~Mugglar Liv~
~Född som mugglare, Uppväxt som häxa, Dör som häxa~
Hihi, hittade låten som jag fått rubriken ifrån :3 hörde den bara på radion en gång och den är rätt bra ^o^
Jag har gråtit, Jag har skrattat
Jag har bråkat, Jag har fått vänner
Jag har deppat, Jag har skrikigt av lycka
Jag har skadat mig själv, Jag har njutit
Jag har vilja ta livet av mig, Jag har vilja att det aldrig tar slut
Jag har låtit tystnaden tala, Jag har sjungit av glädje
Jag har hatat en låt, Jag har blivit räddad av samma låt
Jag har fått krossade drömmar, Jag har fantiserat mig till sömns
Jag har tvingat mig själv att älska och Jag har undrat om det skulle ha tagit slut på vägen utan er
När man känner så Jävla starkt för ett band så klarar man för fan inte en jävla sekund till utan er.
Ett år har gått.
Snälla låt 2011 vara 20XX.
Jag har bråkat, Jag har fått vänner
Jag har deppat, Jag har skrikigt av lycka
Jag har skadat mig själv, Jag har njutit
Jag har vilja ta livet av mig, Jag har vilja att det aldrig tar slut
Jag har låtit tystnaden tala, Jag har sjungit av glädje
Jag har hatat en låt, Jag har blivit räddad av samma låt
Jag har fått krossade drömmar, Jag har fantiserat mig till sömns
Jag har tvingat mig själv att älska och Jag har undrat om det skulle ha tagit slut på vägen utan er
När man känner så Jävla starkt för ett band så klarar man för fan inte en jävla sekund till utan er.
Ett år har gått.
Snälla låt 2011 vara 20XX.
Början av 2008(Kan det ha varit 2007? nää men känns så...):
Det året jag fick reda på att ett japansk band vid namn an cafe skulle ha en konsert i sverige.
Jag kollade upp dem på Youtube. Tyckte att de sög, fattade inte ett jävla skit av deras musik. Men jag ville fara så jag bad mamma om det gick. Hon sa självklart nej. Hon frågade om jag ens tyckte att de vr bra, "Ja" ljög jag. Jag fortsatte att lyssna på dem. De var faktiskt riktigt bra... Jag började berätta om dem för mina vänner. Dom tyckte att de var ok. Alla förutom min bästa vän förstås som tyckte att det var löjligt. Jag fick dessutom reda på att Bou var en kille som dessutom slutat i bandet bara några månader innan...
De fortsatte att vara mitt favorit band. Jag kände igen alla deras låtar, hade dessutom fått en CD med an cafe. Och en väska som jag blivit kär i i första ögonkastet, den väskan är fortfarande den jag använder mest när jag är på stan eller inte ska ta med mig så mycket...
Jag fick en till CD och senare en till...
Jag började ta kontakt med andra Cafekkos (An Cafe fans).
Efter att ha blivit lite utanför på Brännan så började jag lyssna på musik på min iPod på högsta volym, där i bland var det mycket låtar av dem ofc!
Förr eller senare blev jag deprimerad men jag upptäckte texten på "Smile ichiban ii onna", den låten går rakt in i mitt hjärta var enda gång jag läser den... och jag började lyssna på den "non stopp".
Jag fick höra att de skulle ta en paus, vilket gjorde mig ledsen, Jag fick höra att de skulle splittras, vilket gjorde mig orolig.
De tog en paus För att MIKU var DEPRIMERAD och ORKADE INTE. Senare gick han med i ett till band. Den jäveln...
Sedan de tog en paus har det nu gått ett jävla år. "Klarar vi mer?"
och jag är glad att jag har namnet "Cafekko" på ec... det är trotts allt det jag är... "Child of An cafe" ä ungefär vad det betyder .w.
Var enda litet ord som står ovan är sant... Utan dem skulle jag inte varit den jag är i dag...
Det året jag fick reda på att ett japansk band vid namn an cafe skulle ha en konsert i sverige.
Jag kollade upp dem på Youtube. Tyckte att de sög, fattade inte ett jävla skit av deras musik. Men jag ville fara så jag bad mamma om det gick. Hon sa självklart nej. Hon frågade om jag ens tyckte att de vr bra, "Ja" ljög jag. Jag fortsatte att lyssna på dem. De var faktiskt riktigt bra... Jag började berätta om dem för mina vänner. Dom tyckte att de var ok. Alla förutom min bästa vän förstås som tyckte att det var löjligt. Jag fick dessutom reda på att Bou var en kille som dessutom slutat i bandet bara några månader innan...
De fortsatte att vara mitt favorit band. Jag kände igen alla deras låtar, hade dessutom fått en CD med an cafe. Och en väska som jag blivit kär i i första ögonkastet, den väskan är fortfarande den jag använder mest när jag är på stan eller inte ska ta med mig så mycket...
Jag fick en till CD och senare en till...
Jag började ta kontakt med andra Cafekkos (An Cafe fans).
Efter att ha blivit lite utanför på Brännan så började jag lyssna på musik på min iPod på högsta volym, där i bland var det mycket låtar av dem ofc!
Förr eller senare blev jag deprimerad men jag upptäckte texten på "Smile ichiban ii onna", den låten går rakt in i mitt hjärta var enda gång jag läser den... och jag började lyssna på den "non stopp".
Jag fick höra att de skulle ta en paus, vilket gjorde mig ledsen, Jag fick höra att de skulle splittras, vilket gjorde mig orolig.
De tog en paus För att MIKU var DEPRIMERAD och ORKADE INTE. Senare gick han med i ett till band. Den jäveln...
Sedan de tog en paus har det nu gått ett jävla år. "Klarar vi mer?"
och jag är glad att jag har namnet "Cafekko" på ec... det är trotts allt det jag är... "Child of An cafe" ä ungefär vad det betyder .w.
Var enda litet ord som står ovan är sant... Utan dem skulle jag inte varit den jag är i dag...
Satte just på "Bonds-kizuna", det gjorde ont...
-
Senaste inlägg
Kategorier
Arkiv
Länkar